Det är inte sant, jag är uttagen att representera Värmland i Lag-2001! Ja så kändes det den där dagen i slutet på maj när Tomas P ringde och berättade. Förutom Tilda så var det två flattar och 2 labbar i laget. Vi körde igång vår träning den 10 juni, där bestämdes att vi skulle träffas en gång i veckan och att träningarna skulle bestå av sådant som man kunde förvänta sig hända under tävlingen. Saker som dirigeringar med flera hundar på en gång och liknande. Dessa träningar gick mycket bra och vi var eniga om att allt skulle gå bra på Tångahed i Vårgårda. Det skulle visa sig att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Vi samlades tidigt på lördagsmorgonen för att tillsammans med de andra lagen tåga in på gräsplanen under pompa och ståt. Alla lagen presenterades framme på scenen och där fick man även framföra sin kampsång. Kicki hade skrivit ihop en till oss grundat på ett Sven-Ingvars potpurri och det blev ett ganska bra ”drag” när vi körde vår sång.
Lotten hade bestämt att vi skulle börja med stationen som kallades ”Våt&Tung”, med andra ord ett sök som var bland det värre jag gått. Söket bestod av 28 dummies + 4 st markeringar. Markeringarna gick mitt ute i söket var 5:e minut. Alla hundar måste ta in minst två var annars fick vi 50p minus, varje intagen dummie gav 5p. Vi beslutade att Tilda skulle ta första markeringen då vi trodde att hon skulle få jobbigast på söket. Hon tog in sin markering och sökte sedan rätt på en ytterligare ganska snabbt. Värre var det med de andra hundarna. När våra 20 minuter hade gått så hade vi 6!! dummies inne dvs. Vi hade bara sökt in två resten var markeringar. Resultatet blev att vi fick noll poäng och luften gick nog ur oss all lite till mans. Vad vi inte visste då var att under dagen så skulle många lag nolla och bästa lag bara ta in tot. 12 st.
Denna station bestod av fyra små stationer med blandat markeringar, dirigeringar och närsök. Tilda stod över denna övning. Övriga laget lyckades hyfsat och fick ihop 165p.
Tredje Stationen (Den stora katastrofen?)
Denna station hade fyndigt nog döpts till ”Blöt&Lydig” dvs. vattendirigeringar. Om man kringgick de närmaste och tog de längre ut först så fick man mer poäng. Alla hundar var tvungen att ta in minst en var annars var det 50p minus. Vi tittade på upplägget och beslutade att halvchansa med våra bästa dirigeringshundar, Tilda och Pixie. Tilda började med att försöka. Hon kom ut 30-40 meter i vassen när hon fick vind på dom ”förbjudna” dummiesarna. Jag lyckades ta henne ifrån dom men efter det var det slut i huvudet på henne, jag fick aldrig ut henne de 90 meter som var tänkt. Jag fick istället ta in henne och byta till en dummie som var närmare, den hämtades in och hon hade sin ”nödvändiga” dirigering. När Pixie skulle ut så gick hon bara 5 meter ut och vägrade att simma. De andra hundarna tog in varsin och Pixie fick försöka igen men förgäves. Pixie är en rutinerad Elithund så det visar att även dom kan bli tryckta av situationen, detsamma gäller för Tilda. En dirigering som i vanliga fall skulle ha klarats av var helt plötsligt omöjlig. Poäng mässigt så skrapade vi ihop 39p mot bästa lagets 240p. Så man kan gott kalla de en katastrof.
”Torr i Hand” var sista stationen, även kallat landdirigering. Upplägget var likt det på vatten men det fanns även ett litet sök på ena kanten. Här visade Tilda varför hon var med i laget, hon tog in sina dirigeringar enkelt och det kändes skönt efter det mindre lyckade badet 45 minuter tidigare. Övriga hundar gjorde också sin plikt och vi fick in nästan alla dirigeringarna på våra 20 minuter. Poängmässigt hamnade vi hyfsat till med 102p
När allt var klart så hamnade vi på näst sista plats, om man tittade på resultaten så kunde man se att om vi gjort ett bra resultat på station 3 så skulle vi legat på 5-6 plats istället för 10:a. Men man har inte råd med en dålig station om man ska var i topp.
Fyra lag gick vidare till söndagens semifinaler och final. Dessa var mycket sevärda då 2 lag körde mot varandra sida vid sida. semifinalerna avgjorde med ett sök och de slutliga finalen med sök och landdirigering. SSRK/Västra vann finalen i utklassningsstil med ett mycket jämt och bra lag.
Det var oerhört givande med både träningarna inför och även själva tävlingshelgen. Man lär känna sin hund ännu bättre, se vilka situationer som dom fungerar bra i och vilka som är mindre bra.
Vad som också kändes bra var att få vara med och visa att Tollaren också hör till retrieverraserna och jag fick många glada och positiva tillrop under helgen.
Det var även kul att se Sveriges bästa hundar, och dom är verkligen otroligt bra, och kunna lära sig ett och annat av att titta på dom. Och kanske framför allt sporra en att träna ännu mer för att kunna komma ett steg närmare dom. En annan reflektion är att det fanns så många bra unghundar. Det märks att det är rutinerade förare som börjar träna sina hundar tidigt med inriktning på de högre klasserna.
Jag kan slutligen rekommendera alla att åka till Lag-SM och titta på för det är verkligen en tillställning värd att upplevas. Upplägget är mycket publikvänligt.
/ Lars Finne med Tilda ”Rödrävens Webley”